Hej hopp. Idag var det en omtumlande dag. Vi var och avlivade vår 14åriga gamla heliga birma-katt Sigge, det sista minnet från barndomen, det kändes och tårarna svämmade ner för kinderna <3 Vaknade av att kattungarna hade hamnat i min säng! Då jag la mig igårkväll, så var de i korgen, tydligen hade Sheeba (mamman) flyttat de till min säng av någon anledning. Jag gissar att hon blev så upp-stressad av alla besökare som kommer och glor ut henne då hon ligger oskyldad på golvet i korgen. Nu ligger hon i en ny korg, och jag låter inte folk komma och stirra mer!

En repris på en dikt jag gjort för ett tag sen, är lite hur jag känner just nu:
För trött för att vakna
För trött för att sova
För trött för att tänka
För trött för att vara

Jag har lyckats låsa in mig
I mig själv
Allt runtomkring, alla problem
blir bara brus i mitt huvud

Allt & alla går emot mig
Kväver mig
sakta men säkert

Alla andetag ni fångar
i era händer
pressar ner min tid att leva

Straffet för att orka
Är att bli fråntagen viljan
att fortsätta

Ni har slagit sönder mig
Jag är så sönder
Att i regn
Känns varje regndroppe
som tusen piskslag

Vänner kommer & går
Falska som sanna
Men fortfarande
Ingen
FÖRSTÅR

så försök inte bli min klippa
Om du ändå tänkt spetsa mig